Samuels resa tillbaka till ett starkare liv

Läs pappa Björns hjärtskärande berättelse om sonen Samuels kamp mot den aggressiva cancern. Hur familjen ena dagen var på Legoland och andra dagen på sjukhuset där dom fick ta emot chockbeskedet, ”er son Samuel har leukemi”. Halvvägs in i behandlingen orkar nu Samuel träna sina muskler genom att leka på studsmattan och spela golf och fotboll tack vara bidraget från CancerRehabFonden.

”Ena dagen var vi på Legoland, Samuel uppträdde i dansuppvisning inför hundratals människor och familjen byggde altan inför kommande sommaren. Nästa dag ligger vi alla – mamma, pappa, Samuel och lillebror Johannes 1 år - i varsin sjukhussäng och har nyss fått beskedet att Samuel har cancer i blodet. Sköterskorna i Halmstad har redan kopplat slangar till Samuels kropp och medicinpumparna går hela natten. Vi är fullständigt livrädda och hela livet har vänts upp och ner. Vad var det som hände?

Följande dagar, veckor, månader präglas av ett tufft behandlingsschema där Samuels lilla kropp gång på gång fylls med cellgifter (eller guldmedicin som vi väljer att kalla den). Samuel går igenom en oerhörd kamp samtidigt som vi andra i familjen gör så gott vi kan för att hålla oss upprätta. En förälder är på sjukhuset med Samuel, den andre är hemma och tar hand om lillebror. Det är två skilda världar med stora utmaningar på varsitt håll.

På sjukhuset kämpar Samuel mot cancern samtidigt som det lilla sjukhusrummet blir ett andra hem. ”Ett hem” som hela tiden fylls av ”objudna gäster” som bara vill oss väl. De vill bara behandla. De vill bara ta prover. De vill bara komma med matbricka. De vill bara försöka skoja och få Samuel på bättre humör. De vill bara informera. De vill bara hjälpa... men vi vill bara att allt ska ta slut. Vi vill bara åka hem - och att mardrömmen ska ta slut.

Efter några veckor blir det midsommar och medicinerna har tagit hårt på Samuel. Han har fått förstoppning och de höga doserna av bland annat Vincristine (cellgift) har satt sig på lederna så att han får svårt att gå. Hans allmäntillstånd är mycket dåligt. Innan vi vet ordet av har Samuel hamnat i ett kramptillstånd och är inte kontaktbar. Midsommarfirande, bakelser och blommor förvandlas till den mörkaste mardröm. De kommande timmarna blir tumultartade och Samuel får sövas ner och läggas i respirator på intensiven.

Efter några nätter i respirator väcks Samuel upp och kommande veckor präglas av stillaliggande i sjukhussäng. Detta tar hårt på kroppen. Samuel tappar nästan all muskelstyrka, får svårt att gå och får köras i rullstol. Här börjar en lång och tuff kamp för att komma ”tillbaka...”

Följande månader kantas av ilska, tårar, skolstart, jämförande med andra barn, en kropp som varken vill eller kan, mer tårar och oroliga föräldrar.

Framåt våren får vi kontakt med fantastiska CancerRehabFonden. Samuels grundstryka har blivit såpass bra att vi vågar oss på lättare aktiviteter. Med CancerRehabfondens hjälp får vi ekonomiskt bidrag för att betala två terminsavgifter i fotboll och golf. Till en början är aktiviteterna mest av social karaktär. Vi tycker att det är viktigt att Samuel får träffa kompisar och uppleva en normal vardag. Men allt eftersom blir Samuel starkare och kan delta mer och mer fysiskt.

Tack vare ytterligare hjälp från CancerRehabFonden fick vi möjlighet att köpa en studsmatta till Samuel. Den visade sig vara magisk!

Studsmattan har gett Samuel en rörelseglädje, styrka, koordination och balans som vi bara vågat drömma om. Han har fått möjlighet att träna och röra sig på ett lekfullt sätt hemma i trädgården. Det är extra värdefullt de dagar då vi inte orkar vara sociala eller då han inte klarar av organiserad idrottsaktivitet.

Samuel har nu genomgått ungefär halva sin leukemibehandling. Han har starka perioder och han har tuffa perioder då cellgifterna är elaka mot hans kropp. Vi har dock fått se att han kan komma tillbaka och att kroppen kan återhämta sig. Det är en fin tröst när tiderna är tuffa.

Vi är oerhört tacksamma för CancerRehabFondens stöd och bidrag. Ni har en mycket stor del i Samuels rehabilitering och i hans resa mot ett starkare liv." 

/pappa Björn


Comments powered by Disqus