Rehabveckan gav mig hopp och tro inför framtiden

Alina Abrimian berättar om hur rehabveckan gav henne nya verktyg att ta med sig hem, som yogan, men även hur det ledde till bättre självkänsla och självförtroende.

Jag vill berätta min cancerhistoria och hoppas att jag kan bidra med något. År 2017 fick jag min bröstcancerdiagnos. Jag kände ett stort hopp från första stund - det fanns absolut ingen tvekan om min styrka. Jag skulle övervinna sjukdomen.

Tidigt började jag söka information om vad jag skulle äta, dricka och hur jag skulle träna. Jag kände att jag behövde göra något, ville inte vara passiv. Dessutom blev det lite som terapi att kunna fokusera på mat och att ge mig ut på två, tre timmar långa promenader om dagarna.

Jag opererades och det blev dags för cellgifter. Strålas ville jag inte göra. Min egen läkningsprocess var igång.

Att sedan få möjligheten att delta på CancerRehabFondens rehabvecka Foodpower var otroligt lärorikt! Det var så fint att få dela veckan med alla fantastiska människor. För mig har det varit väldigt givande att åka på en rehabiliteringsresa just eftersom det gav mig möjlighet att träffa andra. Kommunikationen med dem var så värdefull, jag kände en så stark gemenskap.

Om jag skulle beskriva rehabveckan med tre ord vore det avkoppling, värme och intressanta möten. En typisk dag kunde bland annat innehålla en promenad och yoga. Jag fick med mig så mycket ny kunskap hem. Yogan var min favorit och en av de saker jag tog med mig hem från rehabveckan. Jag fick även med mig fler nya erfarenheter kring maten och kände mig motiverad att fortsätta med det jag lärt mig.

Mitt råd till andra cancerpatienter är att hitta något intresse under cancerresan. Det fungerar som terapi att hålla sig sysselsatt med något man tycker om att göra, eller kanske ett helt nytt intresse. Själv hittade jag yogan, tack vare CancerRehabFonden.

Jag tänker ofta tillbaka till den fantastiska veckan och är otroligt glad över att jag fick möjligheten att åka. Att få rehabilitering som cancerpatient betyder så väldigt mycket. För mig innebar det mer hopp och tro inför framtiden, men även bättre självkänsla och självförtroende.

Alina Abramian