"Stort tack för att ni gav mig livsglädjen tillbaka"

Terhi Johnsson deltog på en av CancerRehabFondens veckor på Foodpower, Österlen. Här berättar hon med egna ord om sin rehabvecka.

Min resa till Österlen och Brösarp startade med avgång 06.04 från Eskilstuna en gråmulen måndag i slutet på februari. Jag hade fått ett mejl från CancerRehabFonden att de hade ett återbud och om jag kunde åka v. 9 så var platsen min. Jag blev jätteglad men samtidigt kändes det lite nervöst.

När jag sen stod i Hässleholm på förmiddagen och väntade på tåget till Kristianstad kom det fem andra kvinnor och vi stod liksom lite tillsammans och sneglade på varandra. De ska nog till samma ställe som jag, tänkte jag, en av tjejerna hade nämligen inget hår. Till slut frågade en av de andra om vi inte skulle på Foodpower och det skulle vi ju allihop. Redan där klickade det med dessa underbara tjejer!

terhi

När vi sen anlände till Talldungens gårdshotell blev vi väl mottagna av Anna Ottosson, som skulle lära oss om kosten som förebyggande mot cancer. Direkt på det så serverades det vegetarisk lunch, vilket visade sig att vi fick även resten av veckan. Redan den lunchen började vi dela med oss av vår resa då den alltid är annorlunda även om man haft samma slags cancer.

Schemat var fullspäckat och en vanlig dag började med yoga 7.30-8.30. Därefter frukost och fri tid fram till 10, då vi antingen hade en kostföreläsning eller gruppsamtal. Alltid samma tid för lunch, 12-13. Sen hade vi oftast fri tid fram till 15-16 och efter det så var det fokus på kost eller samtal om livet beroende på vad vi hade på förmiddagen. Kl. 18 var det kvällsmat. 19.30 yoga/avslappning/meditation som avslutning på dagen.

Sen försvann dagarna i rasande tempo och vi bara hängde med i det flow som hade uppstått i den riktigt härliga grupp som vi hade blivit. Att man kommer så många härliga personer nära på så kort tid är som att få högsta vinsten tycker jag.

För det är som CancerRehabFondens kampanj säger nu; när ärren har bleknat finns såren kvar. För mig kändes det som att sjukvården släppte taget om mig. Och efter det skulle jag liksom hantera allt själv, måendet, alla frågor som snurrade i huvudet, rädslan för alla knölar och bulor som jag tyckte att jag hade, dödsångesten som lagt sig med ändå lurade vid nästa vägskäl. Det var kuratorn som jag fortfarande går hos som tipsade mig om att jag kunde söka rehabilitering via CancerRehabFonden.

Den här veckan kom att bli en av de bästa i mitt liv. Jag fick verktyg att använda mig av för att komma vidare och inte bli fast i det vakuum som jag satt i. Anna Ottosson föreläste på ett enkelt sätt om den vegetariska matens fördelar, hälsofrämjande smoothies och vitaminbomber till shots. Hennes glädje och kärlek till livet genomsyrade hennes lektioner och smittade av sig på oss allihop. Likaså med Anna Herslow-Lind. Hon guidade oss genom yogans olika rörelser och betydelse, och vi lärde oss att meditera och slappna av. En fantastisk kvinna som med ödmjukhet och livsglädje lockade oss till yogans underbara värld. Sen var det Lena Gustafsson, en härlig kvinna som var otroligt rak på sak och som varit med om mycket i livet. Hon kunde med enkla medel få oss att se på våra liv, hur det sett ut, hur det ser ut och hur vi skulle vilja att det ser ut. Allt detta tillsammans utgör de verktyg jag fick med mig hem, för att fortsätta leva livet och dricka stora klunkar av det.

Det finns inga superlativ som beskriver tillräckligt bra vad den här veckan betytt och fortfarande betyder för mig. Jag har fått tretton systrar och vänner för livet, som finns därute, som jag vet förstår hur jag mår och varför jag mår som jag gör emellanåt. Utan att jag behöver förklara mig. Jag kan inte tacka nog för den här veckan som ni gav mig och jag önskar bara att alla kunde få den chansen, att få åka på rehabilitering och ta hand om sig själv och skämma bort sig själv med god mat, ljuvligt vackra omgivningar och intressanta och givande föreläsningar och samtal. Stort tack till CancerRehabFonden för att ni gav mig livsglädjen tillbaka. 

Hälsningar Terhi Johnsson


Comments powered by Disqus