”Det har varit bomull för själen att få komma iväg ”

Maria deltog i en av våra rehabveckor på Rehabcenter Sfären. Här berättar hon om sin cancerresa och vad rehabiliteringen betydde för henne.

maria laurén_b 

Min resa började den 29 oktober 2014 när jag fick veta att jag hade en 7 cm stor tumör i min bukspottskörtel. Livet skulle aldrig mer bli detsamma igen. Ett par veckor tidigare hade jag sökt för buksmärtor och feber på min vårdcentral. Jag blev skickad till Huddinge Sjukhus där jag genomgick en kontraströntgen.

Cancerbeskedet
Den 27 oktober ringer en sköterska från vårdcentralen och ber mig komma dit två dagar senare och ta med mig en anhörig. Eftersom jag arbetar som sjuksköterska berättade jag för min man att det inte var några bra besked vi skulle få. När jag klev in till läkaren den 29 oktober kl. 13.00 rinner tårarna på läkaren jag ska träffa. Hon berättar att de hittat en stor tumör och att den är 7 cm men att de inte kunnat se någon spridning vilken var positivt. Det innebar enligt läkaren att det fanns möjlighet till operation. Efter det hörde jag inget mer. Min man reste sig upp och gick ut, han fick ingen luft.

Jag förstod att min prognos inte var så bra. Överlevnaden ligger på ca 5- 6 % för pancreascancer, jämfört med överlevnaden överlag som ligger på 70 %. De är absolut en av de tuffaste cancerformerna. De flesta som får sjukdomen är äldre, vanligen i 70 års åldern, jag var ju bara 47 år när jag blev sjuk. 

Jag fick veta att min tumör var elakartad men av en mycket ovanlig typ en s.k. Neuroendokrin typ- tidigare kallades de för Carcinoider och är ett samlingsnamn för hormonproducerande tumörer. Dessa NET tumörer växer mycket långsamt och har en godare prognos. 

Det har varit en otrolig lättnad att få träffa andra i samma situation.


sjukhus2_bDen 26 november genomgick jag en Whipple operation och de tog bort halva bukspottskörteln, mjälten, hela magsäcken och 55 lymfkörtlar. I fyra av dessa lymfkörtlar fanns spridning. De fick även ta bort en bit på levern då de råkat skada den under operationen. 

Därefter följer en väldigt lång resa med multipla komplikationer som blodproppar i lungorna och i ett kärl till levern. Jag fick infektioner, multiresistenta bakterier, läckage från bukspottkörteln, flera akuta operationer bland annat bukhinneinflammation, vätska i lungsäcken, höger lunga kollapsar så de fick sätta in ett drän i lungan. Jag fick ligga nersövd i respirator på intensiven vid två tillfällen.

Totalt tillbringade jag fyra månader på Huddinge sjukhus och större delen av tiden hade jag syrgas. Efter att ha legat i en säng i fyra månader orkade jag bara sitta uppe max 20 min i en stol, det var min rehab. Jag gick en liten runda på avdelningen med ett gåbord. Tappade nästan 20 kg i vikt och min kondition var mycket dålig.

Rehabveckan
Att få en cancerdiagnos innebär inte bara ett fysiskt lidande utan även en psykisk påfrestning. Att ständigt oroa sig för att cancern ska komma tillbaka. Jag har fått förmånen att genom CancerRehabFonden få en veckas rehab vid två tillfällen på Bräcke Diakoni RehabCenter Sfären. Det har varit en otrolig lättnad att få träffa andra i samma situation. Även om vi inte hade samma cancerdiagnos så kunde vi ändå förstå varandra. Daglig träning tillsammans i både gymmet och i bassängen, gruppsamtal med psykologen, övningar i mindfulness. Vi gick promenader med stavar runt Bockholmen och till Bergianska trädgården. Vi fick lära oss om hur viktig sömnen är och att det finns sömn som inte går att sova bort, fatigue. Jag som trodde att det bara var jag som tappade ord och var glömsk. 

Det har varit som bomull för själen att få komma iväg och bara få tänka på sig själv några dagar. Vi fick laga vår lunch tillsammans med dietisten och fick lära oss vad som är bra att äta och fick flera recept, vilket var jättekul. En höjdpunkt på veckan var när vi fick massage, helt underbart. 

rehab 2017 v 43 

Utskriven
Sedan jag blev utskriven i mars 2015 så har jag fått ytterligare en blodpropp i buken, blivit insatt på waran (blodförtunnande) och fick i samband med proppen 2 liter vätska i buken som fick tappas ut. Jag har pga. operationen fått typ 2 diabetes. Opererat ett bukväggsbråck och ska genomgå ytterligare en bråckoperation nu i december. Jag har kommit en lång väg men jag har fortfarande en bit kvar.

Sedan i juni 2017 har jag börjat jobba 25 %, det är allt jag orkar för tillfället, troligen kommer jag aldrig mer orka arbeta 100 % igen. Det är en daglig kamp att ha kraftiga smärtor och känna sig sjuk på insidan när du ser ok ut på utsidan.

Jag är så tacksam för att jag fått denna möjlighet till cancerrehabilitering och känner mig bättre rustad för framtiden, har fått små verktyg för att klara av mitt livspussel. 

/Vänligen Maria Laurén


Comments powered by Disqus