Rehabveckan gav mig livsglädje och tid till återhämtning

Rehabveckan gav mig livsglädje och tid till återhämtning

Kristinas operation och behandling mot äggstockscancer var tuff. Under rehabveckan på Mösseberg fick hon bearbeta den tuffa tiden, men även hjälp med att blicka framåt.

Jag heter Kristina och är 52 år. Hösten 2017 kände jag att min mage var sämre än vanligt. Jag har IBS, men tänkte bara att jag var inne i ett skov. Kanske var det en kraftig magkatarr? Jag kollade inte upp det direkt.

Först i februari tog jag tag i det. På akuten fick jag beskedet om att det förmodligen var äggstockscancer. Det var verkligen en chock. Från att ha trott att det var magkatarr till detta… När läkaren kom in i rummet och såg allvarlig ut brast det för mig. Det kändes inte längre som att det var jag som var där i salen.

Jag fick en kallelse till Kvinnokliniken. Mina lungor röntgades, där hittades ingenting. Undersökningar efter undersökningar. Det var verkligen en tuff tid, fylld av oro. Men vilken fantastisk sjukvård vi har. Bemötandet jag fick på Kvinnokliniken var så fint.

Operationen och tiden efter

Dagen före operation blev jag inlagd. Det var skönt, jag blev lugnare och kände mig trygg. Personalen var fantastisk. Bukoperationen var omfattande men gick bra. De tog bort äggstockarna, livmodern och bukhinna. Alla synliga tumörer fick de ut.

Därefter följde en tid av jobbig återhämtning. Känslan var underbar när jag för första gången kunde gå runt kvarteret, eller tömma diskmaskinen. Man uppskattar verkligen vardagen!

Sedan var det dags för cellgifter och provtagningar med tre veckor mellan varje behandling. Den första veckan mådde jag så dåligt. Därpå följde två veckor då jag oftast kände mig okej. Jag kunde göra saker, ibland till och med träna. Tröttheten blev lite mindre om jag rörde på mig. Denna trötthet! Att man ens kan bli så trött. Inte underlättade det heller att sommaren var så varm. Det är inte så kul med peruk i värmen. Härligast var det de gångerna då jag kom ut till havet! När jag fick göra något kul, inte bara vara “den med cancer”. Vad hade jag gjort utan min familj och mina vänner?

När alla behandlingar var slut var det dags för röntgen och provtagning. Därefter en nervös väntan. Jag fick ett glädjebesked av läkaren. De hade inte sett någonting på röntgen och markörvärdet, som ska ligga under 35, var nere på tio. Så underbart! Vi firade med bubbel och tårta på kvällen.

Cancerrehabilitering hos CancerRehabFonden

Under sommaren fick jag ett tips från en kompis om att söka till CancerRehabFondens rehabprogram. Jag hade nästan glömt av min ansökan när jag fick beskedet: jag hade fått en plats på rehabveckan på Mösseberg i Falköping. I mitten av september började jag jobba halvtid och ökade tiden successivt; mitt mål var att börja jobba heltid igen i januari.

Under hösten fick jag reda på att jag har ärftlig cancer, en BRCA 1-mutation. Det betyder att jag har en väldigt stor risk att få bröstcancer. Beskedet gjorde mig lite deppig, det kändes som att det aldrig tog slut. Därför var det verkligen skönt att efter julhelgerna få åka iväg till Mösseberg.

Vilket ställe! Personalen var underbar, från första stund blev man omhändertagen. Schemat var fullspäckat med föreläsningar, vattengympa, egen träning och samtal. Maten var väldigt god – bara att gå ned till den vackra matsalen och äta den fantastiska maten var en upplevelse. När det snöade kunde man sitta i den varma utepoolen eller ta en härlig promenad i vinterlandskapet. Jag fick många härliga minnen med mig.

Rehabveckan skänkte mig tid för återhämtning och gav mig en kick som hjälpte mig att komma igång med träningen igen.

När jag tänker på rehabveckan tänker jag på livsglädje och möten med underbara människor som varit med om samma resa. Glädjen till livet, alla skratt och tårar men framför allt alla samtal. Rehabveckan skänkte mig tid för återhämtning och gav mig en kick som hjälpte mig att komma igång med träningen igen.

Denna vecka gav mig så mycket! Ett stort tack till CancerRehabFonden och till alla er som gör det möjligt att få rehabilitering efter cancer!

Kristina