Att leva, inte bara överleva

Sedan 2022 har jag haft bröstcancer två gånger. Det har strålats, opererats, cellgiftsbehandlats och hormonbehandlats.

När man är mitt i är det fokus på att klara av, överleva och vänta på nästa provsvar, nästa biverkan, nästa behandling och ibland hålla upp fasaden av liv för en själv och andra.

När den delen är slut, mitt i glädjen och tacksamheten, kommer tomheten. I den kommer rädslan i full fart, med blodsmak i munnen. Sorg över det som gått förlorat – delar av några år, en tutte, min mamma som dog av sin cancer och det där andra barnet som nu inte går att få.

Viljan att allt ska vara som vanligt är stor. Jag kör på av bara den. Men jag behövde lära mig att det inte bara går att köra i gång igen som vanligt, så som innan. Fatigue efter behandlingarna är verklig. Nu behöver jag backa lite för att komma framåt, låta det som ska vissna få vissna och det som ska blomma få blomma. Ge återhämtning tid och förstå vad som har hänt.

Just det fick jag på CancerRehabFondens rehabprogram på Lydiagården i Höör. Det var en ovärderlig vecka som jag önskar alla kunde få.

Genom sitt insamlingsarbete gör CancerRehabFonden det möjligt för cancerpatienter att få stöd i sin rehabilitering – av proffs, på riktigt.

Så till alla er andra hjältar – hjälp nästa canceröverlevare att komma på en rehabvecka ledd av proffs. De tar över där regioner och landsting fallerar.

För att inte bara överleva. Utan även leva.