De fann vänskap på rehabveckan

Cancerrehabilitering |

Tomas, Helena och Eva-Maria träffades på CancerRehabFondens rehabprogram för personer med kronisk cancer våren 2022. Sedan dess har de, och de andra i gruppen, hållit kontakten.

På bilden syns några av rehabdeltagarna, samt deras PT längst fram.

De beskriver hur gruppen med deltagare snabbt blev starkt sammansvetsad under rehabveckan. När de lämnade kändes det självklart för alla att fortsätta hålla kontakten och de startade tråden Vi som gillar gröna smoothies. Namnet fick de från de smoothies som var ett stående inslag under veckan de delat.

Hur kom det sig att ni ville fortsätta höras?

− Det finns en trygghet i den här gruppen som inte finns någon annanstans, säger Tomas. Vi kan dela glädje, men också oro och rädsla. 

− Man behöver inte förklara något. Vi är alla olika och hanterar våra liv på olika sätt, men samtidigt är vi lika, fortsätter Eva-Maria. 

Det blir känslosamt när de berättar att två personer i gruppen inte längre lever och att en av dem möjliggjorde att de som finns i livet kunde få en helg tillsammans i höstas.

− Hon hade uttryckt en önskan om att vi som fanns kvar skulle träffas och också lämnat pengar i arv för att det skulle kunna bli av. Det var mycket speciellt att ses igen. Både glädje, skratt och gråt, berättar Tomas. 

− Ja, det var så fint. Och samtidigt en jättesaknad efter dem som inte var med, säger Helena.

Sedan berättar hon att de ska ses igen i sommar, hemma hos Eva-Maria.

− Det är tio år sedan jag och min man gifte oss, säger Eva-Maria. Vi sa redan då att när vi varit gifta i tio år ska vi förnya våra löften. När jag blev sjuk lovade jag mig själv att den dag jag kände mig tillräckligt frisk för det skulle jag ha en fest för livet. Så nu kombinerar vi de två och jag är så glad att nästan hela det här gänget kommer! De känns som familj.

Berätta om rehabveckan, hur var den?

− De var vi som personer som var i centrum, inte cancern. Det fanns något skönt i det. Det var inte så att vi dolde något för varandra, men det var häftigt att på något sätt kunna känna sig frisk fast man är sjuk. Vi kom snabbt nära varandra i samtalen, säger Eva-Maria.

− Här mötte jag andra som hade liknande erfarenheter, men andra tankar och svårigheter i vardagen. Det skapade en empati och närhet - vi fanns där och tog hand om varandra, berättar Tomas.

Helena säger att det var fint att dagarna följde en rutin med morgonyoga och ett meditationspass som avslutade på kvällen.

− Det fanns ett lugn i att veta att dagarna började och avslutades på samma sätt varje dag, säger hon.

Tomas fyller i att mitt på dagen var det några timmar då de kunde välja att vara med på aktiviteter eller göra något annat, och att det var viktigt att de också fick den tiden att bara umgås.

− En annan sak som var bra var yogan. Ledaren kunde hitta den nivå vi var på och anpassa efter det. Vi kom dit med mycket olika förkunskaper så det behövdes, fortsätter han.

Eva-Maria berättar om hur lugnet under veckan hjälpte henne att fatta en del beslut för framtiden. Det fanns tid att tänka på sådant som det inte finns så mycket utrymme till annars.

− Det här var första gången sedan jag blev sjuk som jag kunde förhålla mig bara till mig själv i några dagar. I vardagen är det mycket tankar på hur familjen, arbetet och annat påverkas av att jag är sjuk. Här kunde jag fundera över vem jag är i allt. Jag hittade nya dimensioner av mig själv. Jag är tacksam över att få ha tagit del av den här veckan, säger hon.

Vad betyder gruppen Vi som gillar gröna smoothies för er?

− Det är ett sammanhang som känns tryggt och varmt. Det kan vara svårt att vara sjuk under en lång tid, särskilt när sjukdomen är kronisk och det inte går att bli frisk. Det kan vara ensamt. Då är det fint att veta att det finns personer som man kan vända sig till med allt – och som förstår. Det är också en fantastisk grupp, säger Eva-Maria.

Helena liknar det vid att dela en hemlighet som inte alla förstår och säger att de också delar så mycket annat än sjukdomen, att de har gemensamma intressen som förenar dem.

− En annan sak som skiljer den här gruppen från andra sociala sammanhang är att det inte finns någon prestige mellan oss. Ingen rivalitet kring olika roller, vi håller inte på och jämför oss med varandra. Ingen av oss tar livet för givet, säger Eva-Maria.

− Vi fastnar inte i gnäll. Att vara sjuk vänder på många perspektiv. Vi vet att de här vännerna troligtvis kommer att lämna före andra. Det blir extra viktigt att hålla kontakten vid liv då. Det är en sårbar vänskap som också är speciell, säger Helena.

− Vi har ett genuint intresse av att vara en del av varandras historia. När man är öppen att dela med sig av sig själv så är man också öppen för att ta emot det som är svårt, fortsätter Tomas.

− Och vi delar en stor livsglädje, säger Eva-Maria.

− Livet ska levas. Och det är vi bra på, avslutar Tomas med ett skratt.