Elin lever med kronisk trippelnegativ bröstcancer

Cancerrehabilitering | 2024-05-17

Elin lever med kronisk trippelnegativ bröstcancer

Elin fick bröstcancer när hon var gravid med sitt fjärde barn. Efter ett tungt år såg cancern ut att vara borta. Då kom den tillbaka och hade spritt sig. Idag lever Elin med kronisk trippelnegativ bröstcancer. 

Första tiden efter att jag hade fått beskedet var nattsvart, det var som att trilla ner i ett hål. Det enda jag visste var att jag skulle få behandling hela tiden, men att jag ändå inte skulle överleva. Jag var livrädd och hade dödsångest för första gången i mitt liv. Det var tuffa månader. Jag har fyra barn och jag ville inte lämna dem. 

Men det blir en vardag i det sjuka också. Jag är ändå mitt i livet på något sätt och jag är förälder varje dag. Jag måste ställa klockan, kliva upp, väcka barnen, packa väskor. Jag har inte tid att gräva ner mig och jag är så tacksam över att jag har mina barn. Samtidigt är jag ledsen för att de har en så sjuk mamma. 

Stort stöd från familjen

Jag mår inte bra alla dagar. Det är mycket runt omkring cancern och jag har tuffa biverkningar från behandlingen. Jag har tillåtit mig att känna alla känslor, men jag är en person som försöker se ljust även om det är jobbigt och jag har bestämt mig för att de dagar jag mår bra då ska jag leva. Friska människor vet inte heller när de ska dö, det är bara mycket närmare för oss som är kroniskt sjuka i cancer.

Jag har stort stöd från både familj och vänner. Jag har en trygg relation och mina föräldrar bor nära. Trots det var det väldigt skönt att få plats på rehabveckan och få känna att det här gör jag bara för mig. Jag behövde få träffa andra i samma situation, som också lever med kronisk cancer. När jag fick plats var jag supertaggad. Jag förväntade mig att det skulle bli bra, men blev ändå helt golvad av hur bra det var. Det är det bästa jag har gjort för mig själv. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så komplett. Alla i teamet var helt fantastiska. Jag har aldrig stött på en arbetsgrupp som varit så samspelta. 

Holistisk rehab med fin gemenskap

När jag kom dit kraschade jag. Jag var så fruktansvärt trött. Det kändes som att jag aldrig hade sovit. Jag blev medveten om hur stressad jag var och hur mycket kontroll jag har hela tiden. Det var skönt att kunna släppa allt och vara mer här och nu och jag kunde vila när jag behövde. Jag fick med mig väldigt mycket hem. Det var verkligen holistisk rehab.

Gemenskapen med de andra var helt otrolig. Alla hade förståelse för varandra på ett sätt som jag inte har kunnat möta någon annanstans. Det var kvinnor, män, i olika åldrar och med olika bakgrund och diagnoser. Vi satt där med samma rädsla och vi kunde ge varandra så mycket, både pepp och styrka. Man såg att alla växte under veckan och det var jättefint att få vara med om det. Vi har fortfarande nästan daglig kontakt i en chatt.

När jag kom hem var jag laddad med sådan energi. Jag var nästan euforisk och jag har bara positivt att säga om veckan. Det här önskar jag att alla kunde få om de känner att de behöver det.