Före och efter cancerrehab
Cancerrehabilitering |
Rebeccas bröstcancerbehandling gick bra, men efteråt fanns rädslan och sorgen kvar. CancerRehabFondens rehabvecka hjälpte henne att bearbeta känslor och lägga till positiva delar till livet.
En del som drabbats av cancer är nog rädda för att åka på rehab. Det kan ta emot att sitta framför främmande människor och lyfta på locket till sina känslor. Men CancerRehabFondens koncept passar även den som är rädd, och man gör sig själv en stor tjänst genom att vara med. Jag skulle önska att fler fick möjligheten.
Min bröstcancerdiagnos kom sommaren 2023 och jag gick igenom operation, cellgiftsbehandling och strålning. Under själva cancerbehandlingen kände jag mig väldigt omhuldad och hade mycket kontakt med vården. Jag försökte medvetet släppa fram min rädsla under tiden och gråta när det behövdes. Våren 2024 ansågs jag färdigbehandlad, även om jag sen även fick en antihormonell behandling.
Rädd för återfall
När vården släppte taget tyckte jag att allt borde kännas bra. Men när jag slappnade av blev jag ledsen, och det kändes som om jag hade blivit lämnad ensam att klara upp allt som kom upp efter behandlingen. Jag var också rädd för att sjukdomen oväntat skulle komma tillbaka – jag hade från början blivit sjuk utan att märka några symptom.
En väninna som också hade gått igenom cancerbehandling tyckte absolut att jag skulle gå på rehab, och min kontaktsjuksköterska tipsade om CancerRehabFonden. Jag skickade in en ansökan och kom med vid andra försöket våren 2025, på en rehabvecka med Foodpower.
Programmet var enastående bra. För mig finns ett tydligt före och efter rehab, jag hade så mycket kvar som behövde bearbetas.
Fokus låg på det jag behövde allra mest; det känslomässiga, avslappning och kost. Ledarna var fantastiska, och det var väldigt tydligt att upplägget var väl genomtänkt och beprövat, med olika delar som hängde ihop.
Förlösande samtal
För mig var samtalsterapin viktigast. Jag kände ett starkt behov av att prata av mig med andra som förstod, men också få ett kvitto på att det är naturligt att ha ångest och oro för återfall. Det var förlösande när andra satte ord på känslor som jag också haft. Ledarna lyckades slå an en ton som var tillåtande och varm.
När jag kom till rehab var jag inställd på att försöka bli av med rädslan för återfall, men jag fick hjälp att förstå att det inte går. I stället handlar det om att förhålla sig till rädslan, att inse att man är i ett faran-över-läge, men ändå kommer att känna rädsla ibland. Det man kan göra är att tillföra det som är positivt, så att oro, sorg och ångest får titta fram, men inte äta upp en. Ju mer man fokuserar på det som är bra, desto mindre plats finns det för det som är mindre bra.
Veckan var strukturerad på ett bra sätt, och det fanns också luckor i schemat då vi kunde vandra på heden, åka ner till havet eller sitta vid ån och kontemplera. Sinnligheten i omgivningarna, maten och hela upplevelsen väckte sinnena när man varit på en tuff plats där det bara gäller att överleva.
Stora ändringar av kosten
Maten bidrog verkligen till upplevelsen och kostråden har betytt mycket för mig. Jag var redan intresserad av mat, men här fick jag inspiration och mer förståelse för vilka matvaror som kan hjälpa mig. Det gjordes dessutom på ett tilltalande och roligt sätt.
En konkret effekt av min rehab är att jag har gjort stora förändringar av vad jag har på tallriken och lagt till väldigt mycket frukt, grönt och baljväxter. Jag känner mig piggare, rörligare och har mindre ont i lederna. Dessutom mindre hungrig och sötsugen. Man vill vara rädd om kroppen när den har genomgått en sådan prövning.
Rehabveckan har också fått en fin fortsättning genom att gruppen håller kontakt. Det är ovärderligt att ha kvar ett nätverk med andra människor som också har genomgått cancerbehandling och cancerrehab. - Rebecca, rehabdeltagare