”Det är svårt för andra att förstå vilken käftsmäll det är att få cancer”

”Det är svårt för andra att förstå vilken käftsmäll det är att få cancer”

Dounnia drabbades av magsäckscancer och gick igenom en tuff behandling. Här berättar hon om hur rehabveckan hjälpte henne framåt, gav ett sammanhang och nya perspektiv.

Jag kan faktiskt inte förstå att CancerRehabFondens arbete finansieras av gåvor från privatpersoner. Man tänker att en allsidig rehabilitering ska ingå i en vårdplan och det var en chock för mig att inse att det inte var så.

Jag gick igenom en tuff sjukdomsperiod med en öppen bukoperation och två omgångar med cellgift. Andra vändan orkade min kropp inte med och jag var nära att dö. Jag är inte rädd för döden längre, men har oroat mig för vad som skulle hända mina tre döttrar om jag inte fanns kvar. De är vuxna nu, men jag har uppfostrat dem ensam och vi har alltid varit tighta. 

Det är svårt för andra att förstå vilken käftsmäll det är att få cancer och hur slut man är efter att ha gått igenom en behandling. Hjärnan är trött och allt är förändrat i kroppen. Jag ville veta vad jag skulle göra för att kunna stärka kroppen och komma tillbaka igen. Jag trodde att jag skulle få hjälp med det, men så var det inte. Jag är stark och kunde själv leta alternativ, men vad händer med dem som inte orkar eller kan det?

Under rehabveckan fick jag konkreta råd kring mat och träning och mentala perspektiv.

När jag hittade CancerRehabFonden sökte jag direkt till rehabveckan och jag är så glad att jag fick åka. Det var skönt att få fokusera på mig själv och att bli omhändertagen. Jag behövde det. Det låter konstigt, men jag hade skuldkänslor för att jag var sjuk, så innan veckan hade mycket av mitt fokus varit på att ta hand om andra i familjen. Gården på Österlen låg vackert, med naturen och havet nära. Jag kunde landa där och slappna av.

Under rehabveckan fick jag konkreta råd kring mat och träning och mentala perspektiv. Jag fick bekräftat att det var okej att må och känna som jag gjorde och yogan lärde mig att förflytta mig från hjärnan ner i kroppen, lyssna på vad den behövde, vara stilla i mig själv. I min grupp var det både män och kvinnor i alla åldrar. Vi bar på olika erfarenheter, men vi delade också känslor och upplevelser. Att lyssna på de andras berättelser gav mig nya insikter om det jag själv gått igenom.

Jag känner ingen bitterhet över att jag blev sjuk, och jag har aldrig känt att det var orättvist att just jag drabbades. Jag har fått en andra chans och vill ta vara på den. Rehabveckan hjälpte mig framåt, gav mig ett sammanhang och nya perspektiv.

Du kan hjälpa fler som Dounnia – ditt stöd hjälper cancerdrabbade med livsviktig rehabilitering

”Dagens filantroper vill använda sina resurser till insatser som ger konkreta, mätbara resultat.”

Många ideella organisationer skulle inte kunna bedriva verksamhet utan privatpersoners engagemang och gåvor. Vi bad Lars Trägårdh, författare och professor… …

”Det går åt rätt håll, men långsamt”

Ebba Hult är samordnare och en av initiativtagarna till den nystartade plattformen ”Nollvision cancer”, där många aktörer på cancerområdet gått… …